Malin berättade för mig igår att min fyraåriga lillasyster Lina för ett par dagar sen hade packat ner kläder, ett gosedjur och en tablettask i en ryggsäck och sedan sagt att hon skulle till Jennie i London. Hon skulle hoppa på bussen som går utanför huset och sedan ta flyget till London för Josefin hade berättat för henne att man måste flyga för att komma dit. Det är en väldigt företagsam och modig lillasyster jag har.
Första gången jag skypade med syskonen hade jag varit borta i två veckor någonting och Lina satt och skrattade och sedan sa hon "jag kommer börja gråta Jennie, jag börjar gråta!" och sekunder efter brast det och hon grät så mycket och det gjorde så ont i mig. När jag skypade med henne för ett par dagar sedan sa hon "Jennie, när kommer du hem egentligen? Vi har chips här!" och "Jag saknar dig jättemycket!". Det är inte längre några tårar men hon förstår inte varför jag inte är hemma och det går inte att förklara på ett bra sätt för en fyraåring heller.
Jag saknar alla mina syskon och älskar hela min familj men jag vet att alla andra förstår var jag är och vad jag gör. Lina har inte en aning om varför jag är borta och i hennes värld är hemma den enda plats jag borde vara på så att hon kan komma och kolla på disneyfilmer i mitt rum och sova i min säng tillsammans med mig och Azoro. Inte vara i London. Jag undrar hur det är att vara fyra år, yngsta syskonet och ha en 20årig storasyster som bor i London. Det är något jag aldrig kommer få veta hur det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar