Dagen då jag måste åka hem från den här underbara staden närmar sig med STORMSTEG och jag har sådan ångest. För hur mycket jag än saknar alla er därhemma och lilla Kalmar är jag ändå kär i London. Kär i taxibilarna, de röda dubbeldäckarna, människorna, parkerna, marknaderna, trängseln och stressen. Det gör ont i mig när jag tänker på att jag bara har drygt 4 månader kvar av livet här. Känns sorgligt på något vis.
Men ni behöver inte oroa er, speciellt inte du mamma, för jag kommer att komma hem i juli någon gång. Men att jag kommer sakna London är dösäkert. Så säkert som när fåglarna sjunger för oss på våren, när havet svalkar oss på sommaren, när löven faller på hösten och bereder väg för vintern som tillslut ger vika för de ljumma vindar den efterlängtade våren för med sig. Så säkert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar